Mycket har hänt sedan jag skrev sist. Några bra dagar har det varit men de flesta tunga. Min lilla älskade pappa gick bort för 5 månader sedan och jag tänker på honom hela tiden varje dag! Saknaden är oändlig Och ångesten över att mista flera kära är påtaglig. 

Vaknar upp till regnet som smattrar mot mitt fönster...

Har sovit hela natten men känner mig ändå trött! Pappa är på sjukhus och på jobbet är det fullt upp. Har bestämt mig för att åka till jobbet men blir han inte bättre ställer jag in alla dagens möten och åker till sjukhuset. 

Döden skrämmer mig samtidigt som den lockar... Den som är död slipper känna ångest och oro över döden... Det skulle vara befriande att slippa tänka på döden. Det är bara det att jag inte vill dö...